Vi är inte....

Oj vad tomt och konstigt det känns när man vaknar upp på söndag morgon - vi är inte svenska mästare längre. Tar en stund för det att sjunka in. På lördag när jag var på plats så kändes det inte så hemskt som jag trodde att det skulle göra, men sedan kom tomheten över en....Men men var ner till Arenan och tog emot våra bandygrabbar och hyllade dom för en makalös säsong. Och det är nog som man alltid har tänkt, man kommer inte att förstå hur stort 5 RAKA SM GULD är förrän det är över. Det var så nära i lördags att det skulle ha blivit ett 6:e, men lite stolpe ut istället för stolpe in och så stod vi där med ett silver istället. Men aldrig att jag ska gräva ner mig detta, det är fortfarande ett fruktansvärt otroligt underbar prestation att gå till 6 raka finaler och det kan ingen ta ifrån oss och jag tror/hoppas att vi från Edsbyn kommer att få åka på fler finaler framöver. Egentligen handen på hjärtat så är det ju bandy man älskar och Edsbyns IF i synnerhet och jag/vi älskar dom lika mycket oavsett hur det går. Sedan lyckan man känner vid ett guld, den är obeskrivlig och jag är glad att jag fått uppleva det inte bara en gång utan FEM år i rad - vilken LYX!!